Lyssnar på P1 och programmet Smuts. De pratar om hår på benen. ”Det är mer provocerande att gå med håriga ben på stan, än att visa sig öppet lesbiskt.” Vad har jag missat? Jag har gått omkring med mina håriga ben på stan. Vad har alla de andra tänkt om mig? Vill vi ha det så här? Att raka benen varje dag i duschen, att utsätta sig för laser och bränna bort hårsäckar eller köpa ny epilator.
Måste jag som kvinna utsätta mig för smärtsamma behandlingar för att våga ut på stan? Dessa behandlingar är dessutom dyra. För vem gör jag detta? Gör jag det för mig själv eller för någon annan?
Jag var också helt förundrad i duschen på Roskildefestivalen, hur väldigt många stod där inne och rakade ben och underliv. Varför på festival? Du är skitig hela tiden, vem känner på dina ben där? Med tanke på att du gick i lera med stövlar hela tiden.
Visst finns det någon anledning varför vi har hår på kroppen. Men idag ska allt hår bort, det får inte finnas. Jag erkänner, jag är för gammal för detta! Så om du ser mig på stan med håriga ben, så behöver du inte säga något. Jag orkar inte fixa det varje!
Vissa ogillar hår helt enkelt men visst kan jag med gå på stan med lite småhåriga ben. Men ditt inlägg fick mig att tänka på en bussresa i Malmö. Du vet.. mycket folk på bussar, ingen ac och såklart dövarmt ute. hamnar jag brevid en tjej som håller sig i öglorna uppe i taket. Jag kommer ingenstans... den är där...mitt i huvudet på mig. Världens största mest illaluktande buske.... där för att håna mig... Haha... Nä inte OK....
SvaraRadera