Mitt bidrag till 2011

Så här i slutet av 2010 är det dags att börja fundera på vad jag kan bidra med för att förbättra miljön under 2011.
Jag ska försöka sluta köpa plastpåsar. Jag har många tygpåsar, komma ihåg att lägga de i bilen, så det finns till hands när jag ska handla. Jag måste ha någon hemma, om jag går eller cyklar till affären. Om jag redan har en påse när jag handlar så ska jag tacka nej till ännu en påse.
Jag ska försöka åka mer tåg. Jag brukar flyga upp till Stockholm när det är möte, och sen tar jag tåget hem. Men jag ska nog kunna tåg till Stockholm också.
Jag är rätt bra på att inte använda bilen inom kommunen, men jag kan säkert bli ännu bättre.
Jag kommer att fortsätta besöka loppisar, second-hand affärer m.m. Det känns bra att shoppa loss där.
Jag tror att mina små saker jag gör för att förbättra miljön faktiskt gör verkan. Om alla tillsammans försöker, så kan det bli stort.

Önskar er alla ett härligt nytt år!

Hemtjänstpersonal

Idag vill jag hylla hemtjänstens personal. Vilket kanonjobb de gör! Idag är det snökaos i Skåne, men hemtjänstenspersonal ger sig ut på vägarna för att komma hem till de som behöver hjälp. Jag hoppas att de kör försiktigt så de kommer fram. Bättre att komma fram senare, än att inte komma fram alls. Jag jobbade inom hemtjänsten på 80-talet, och då körde jag också runt. Inte alltid så lätt när det snöar i Skåne. Idag bor fler och fler hemma, många utanför samhället. De uppskattar och behöver hjälpen som hemtjänsten kommer med.
Det finns många människor idag som gör ett toppenjobb i detta snökaos. Busschauffören som körde bussen så jag kom till jobb, brevbärarna som kommer med mina julkort och tidningsbudet som var uppe i ottan och stoppade in min tidning hemma hos mig.

Alla ni gör ett kanonjobb!

Hemresa

Ifjol när jag skulle åka hem från Stockholm i december var det snöstorm. Jag hade bokat tåg, och var bara 4 timmar sen! Men jag kom hem. Detta året tänkte jag inte göra samma sak, alltså bokade jag flyg. Skulle åka kl. 14.35 med SAS till Malmö. Åker till Arlanda, fikar lite och går till gaten vid 13.45. SEn kommer det in ett plan och det känns ju tryggt. Sen kommer det upp att Planet är ca 20 min försenat, det kunde jag stå ut med. Vi går ombord på planet, och då är kl nästan 15. Där får vi veta att vi inte får åka iväg förrän kl. 16.30. Bara en landningsbana! Vi får vänta på planet, så jag hann somna till lite. Vid halv 5 säger kaptenen att planet är inställt och att vi måste lämna planet. Nu börjar jag ana oro. Som passagerare ska vi bege oss till SAS servicedisk. Det finns inget alternativ. När jag startar min telefon så har jag fått sms från SAS kl. 15.53, det berättar att mitt plan är inställt. Suck!
Vid servicedisken tar jag en nummerlapp, jag kan meddela att det var kö till automaten. På skylten står det 288, och jag har 454!
Jag ringer till min kollega Anna-Lena som ska flyga kl. 19.00. Hon kommer så vi hinner fika! Under fikan går jag fram och tillbaka och kollar hur fort det går med nummer. Sakta! Vid halv 6 konstaterar jag att jag inte kommer hem. Men undrar hur länge jag behöver vänta? Efter en stund till orkar jag inte längre, så jag ringer min resebyrå. Lite kö i telefonen, men sen får jag besked på att jag kan flyga hem imorgon kl. 14.35. Alltså komma hem 24 timmar senare än beräknat. Åker tillbaka till Gärdet! Då var det nr 304 hos SAS! Service på högsta nivå!
När jag kom in till stan gick jag till SJ och bokade tågresa hem! Så om nu allt går som det ska, är jag hemma imorgon vid 13-tiden!

Arkiv

Jag har förmånen att få vara i ett kulturarv. Jag får ibland gå ner i källaren och in i vårt arkiv. Underbart ställe! Bara papper och mappar överallt. Detta ska sparas till nästa generationen. Så länge allt inte är inscannat i datorer, så betyder det att jag kan leta här nere. Ibland svär jag som f-n, eftersom det är svårt att hitta. Men jag lär mig för varje gång. Tänk, nere i källaren finns handskrivna lönelistor från slutet av 1960-talet. Då fanns det administratörer med underbar handstil, som fyllde i dessa liggare en gång i månaden. Och nu, nästan 50 år senare får jag leta i dessa. Inga excel-ark här inte!
Nu har jag städat i ett annat arkiv, och där fann jag dessa lådor. Trälådor med inventarieregister. Tänk, någon har suttit och skrivit en massa lappar på skrivmaskin och sen sorterat ner den lilla lappen i trälådan. Det var tider det! Idag tror jag möjligen att det finns en skrivmaskin kvar på socialförvaltningen. Den behövs när det ska skrivas adoptionsansökningar. Fast det är nog också datoriserat idag. Nu tror jag dock inte vår arkivarie blev så glad när jag kom lådorna till honom. Ännu mer att sortera in!
Kanske dags att ta en tur till arkivet?