Mitt bidrag till 2011

Så här i slutet av 2010 är det dags att börja fundera på vad jag kan bidra med för att förbättra miljön under 2011.
Jag ska försöka sluta köpa plastpåsar. Jag har många tygpåsar, komma ihåg att lägga de i bilen, så det finns till hands när jag ska handla. Jag måste ha någon hemma, om jag går eller cyklar till affären. Om jag redan har en påse när jag handlar så ska jag tacka nej till ännu en påse.
Jag ska försöka åka mer tåg. Jag brukar flyga upp till Stockholm när det är möte, och sen tar jag tåget hem. Men jag ska nog kunna tåg till Stockholm också.
Jag är rätt bra på att inte använda bilen inom kommunen, men jag kan säkert bli ännu bättre.
Jag kommer att fortsätta besöka loppisar, second-hand affärer m.m. Det känns bra att shoppa loss där.
Jag tror att mina små saker jag gör för att förbättra miljön faktiskt gör verkan. Om alla tillsammans försöker, så kan det bli stort.

Önskar er alla ett härligt nytt år!

Hemtjänstpersonal

Idag vill jag hylla hemtjänstens personal. Vilket kanonjobb de gör! Idag är det snökaos i Skåne, men hemtjänstenspersonal ger sig ut på vägarna för att komma hem till de som behöver hjälp. Jag hoppas att de kör försiktigt så de kommer fram. Bättre att komma fram senare, än att inte komma fram alls. Jag jobbade inom hemtjänsten på 80-talet, och då körde jag också runt. Inte alltid så lätt när det snöar i Skåne. Idag bor fler och fler hemma, många utanför samhället. De uppskattar och behöver hjälpen som hemtjänsten kommer med.
Det finns många människor idag som gör ett toppenjobb i detta snökaos. Busschauffören som körde bussen så jag kom till jobb, brevbärarna som kommer med mina julkort och tidningsbudet som var uppe i ottan och stoppade in min tidning hemma hos mig.

Alla ni gör ett kanonjobb!

Hemresa

Ifjol när jag skulle åka hem från Stockholm i december var det snöstorm. Jag hade bokat tåg, och var bara 4 timmar sen! Men jag kom hem. Detta året tänkte jag inte göra samma sak, alltså bokade jag flyg. Skulle åka kl. 14.35 med SAS till Malmö. Åker till Arlanda, fikar lite och går till gaten vid 13.45. SEn kommer det in ett plan och det känns ju tryggt. Sen kommer det upp att Planet är ca 20 min försenat, det kunde jag stå ut med. Vi går ombord på planet, och då är kl nästan 15. Där får vi veta att vi inte får åka iväg förrän kl. 16.30. Bara en landningsbana! Vi får vänta på planet, så jag hann somna till lite. Vid halv 5 säger kaptenen att planet är inställt och att vi måste lämna planet. Nu börjar jag ana oro. Som passagerare ska vi bege oss till SAS servicedisk. Det finns inget alternativ. När jag startar min telefon så har jag fått sms från SAS kl. 15.53, det berättar att mitt plan är inställt. Suck!
Vid servicedisken tar jag en nummerlapp, jag kan meddela att det var kö till automaten. På skylten står det 288, och jag har 454!
Jag ringer till min kollega Anna-Lena som ska flyga kl. 19.00. Hon kommer så vi hinner fika! Under fikan går jag fram och tillbaka och kollar hur fort det går med nummer. Sakta! Vid halv 6 konstaterar jag att jag inte kommer hem. Men undrar hur länge jag behöver vänta? Efter en stund till orkar jag inte längre, så jag ringer min resebyrå. Lite kö i telefonen, men sen får jag besked på att jag kan flyga hem imorgon kl. 14.35. Alltså komma hem 24 timmar senare än beräknat. Åker tillbaka till Gärdet! Då var det nr 304 hos SAS! Service på högsta nivå!
När jag kom in till stan gick jag till SJ och bokade tågresa hem! Så om nu allt går som det ska, är jag hemma imorgon vid 13-tiden!

Arkiv

Jag har förmånen att få vara i ett kulturarv. Jag får ibland gå ner i källaren och in i vårt arkiv. Underbart ställe! Bara papper och mappar överallt. Detta ska sparas till nästa generationen. Så länge allt inte är inscannat i datorer, så betyder det att jag kan leta här nere. Ibland svär jag som f-n, eftersom det är svårt att hitta. Men jag lär mig för varje gång. Tänk, nere i källaren finns handskrivna lönelistor från slutet av 1960-talet. Då fanns det administratörer med underbar handstil, som fyllde i dessa liggare en gång i månaden. Och nu, nästan 50 år senare får jag leta i dessa. Inga excel-ark här inte!
Nu har jag städat i ett annat arkiv, och där fann jag dessa lådor. Trälådor med inventarieregister. Tänk, någon har suttit och skrivit en massa lappar på skrivmaskin och sen sorterat ner den lilla lappen i trälådan. Det var tider det! Idag tror jag möjligen att det finns en skrivmaskin kvar på socialförvaltningen. Den behövs när det ska skrivas adoptionsansökningar. Fast det är nog också datoriserat idag. Nu tror jag dock inte vår arkivarie blev så glad när jag kom lådorna till honom. Ännu mer att sortera in!
Kanske dags att ta en tur till arkivet?

Är du lycklig?

I juli 2010 kom en kollega in på mitt kontor och ställde frågan: ”Är du lycklig?” Jag erkänner att jag blev helt ställd, och svarade: Det måste jag få tänka på. Just den här frågan är ingen vanlig fråga som jag brukar få eller ställa. Jag brukar inte heller ställa frågan till själv. Denna fråga fick min hjärna och kropp till att börja tänka och känna. Spontant svarade jag ja på frågan, men då kom också följdfrågan, varför är jag lycklig? Jag kom fram till att jag var lycklig för att jag lever, jag är frisk, jag kan påverka min situation, jag har goda vänner, jag får säga vad jag tycker, jag har människor runt om mig som gillar mig, jag bestämmer själv om vad jag vill. Senare samma dag gick till författaren och berättade detta. Idag finns denna fråga i mitt medvetande på ett helt annat sätt. Jag tänker och känner efter mycket mer och det får mig att må bättre.

Vad är lycka? Lycka är en känsla av varaktigt välbehag, ett välbefinnande för hela individen. För mig handlar det inte om pengar eller saker, utan mer en känsla som finns i hela min kropp. Även om jag skulle drabbas av olyckliga saker, så finns min grund av lycka kvar. Lyckokänslan varierar från dag till dag, men den finns där hela tiden som en bas i mitt liv.

Nu är det din tur att ställa dig frågan, är du lycklig? Dags för dig att börja fundera på vad som gör dig lycklig. Om du kommer på att du inte lycklig, så kan du göra något åt det. Hur ser din väg till lycka ut?

Laxberget

Idag har jag tillsammans med Cissi bestigit Loussavaara! Det tog sin tid att gå upp och jag var på väg att ge upp, men jag klarade det. Cissi peppade mig så jag gjorde det. Det var en fantastisk utsikt från toppen! Vackert, men svårt att beskriva, måste upplevas. När vi sen skulle gå ner, så tog vi backen! Mycket pulsande blev det! I mitten gjorde jag en snöängel!
Med snö känns det lite som jul, men den är väl på väg....Det som saknas är julljusstakarna i fönstren.
Jag kan erkänna att jag blev sugen på glögg, men har nu fått en Cuba Libre istället!

Gammal! Hur vill jag ha det?

I dagens samhälle kan vi att se att äldreomsorgen förändras hela tiden. Ena året ska man bo på särskilt boende och nästa år så ska man bo hemma så länge det går. Om du bor hemma kan du få hemtjänst upp till kanske 10 gånger per dag. Idag kan vi också se att frivilliga organisationer är på väg in, mer och mer. De anställdas arbetsuppgifter förändras; från att ha haft tid att sitta ner en stund till enbart omvårdande uppgifter, nästan ren sjukvård. Deras arbete blir tyngre och tyngre. Frivillig organisationerna tar över många arbetsuppgifter; läsa tidningen med de äldre, baka en kaka til fikat, sitta ner och äta tillsammans. Detta är både bra och dåligt. Det är en svår fråga, vem ska göra vad? Vad kan jag som äldre förvänta mig av äldreomsorgen? Ska de fackliga reglerna in i frivilligarbetet? För vem gäller arbetsmiljölagen? Detta är många frågor som behöver diskuteras ute i verkligheten.

Men du måste själv ställa dig frågan, hur vill du att din äldreomsorg ska se ut? Vill du sova hur länge du vill? Duscha varje dag? Äta tillsammans med andra? Kanske redan idag skriva upp sig i äldreomsorgskö för att få en plats om 30 år. Tänk om det inte finns äldreomsorg om 30 år, vad gör jag då?
Prata också med din fru/man om vad ni förväntar er av varandra om du blir sjuk och dement. Är det självklart att ta hand om varandra till det yttersta? Har jag rätt till eget liv även om min fru/man är sjuk och behöver massor av hjälp? Vill jag som frisk bo på äldreboende tillsammans med min dementa man som inte känner igen mig längre? Är parboende bra?
Vad vill barnen göra för sina åldriga föräldrar? Vill de passa upp och ta hand om dig? Kommer de att sköta min stora trädgård? Att idag våga prata om detta, innan du blir gammal och sjuk. Reda upp förväntningar, dvs uttala de, från båda sidor. Detta gör det enklare för framtiden!

Nån och Vi

Kan Nån ta det? Fixar Nån kaffet? Nån, var är hon? Just nu har Nån varit på mitt rum och lagt in en hel hög med papper. Bara lagt de på skrivbordet, de skulle ju in i pärmen. Varför kunde inte Nån gjort det direkt? Suck! Mitt uppdrag nu är att leta var Nån har sitt kontor och gå dit. Måste prata med Nån om att det är inte ok att bara lägga papper på det visat.

Sen bor det en med namnet Vi hemma hos mig. För det hörs ofta, "Vi kan väl göra det imorgon", "Vi får fixa det senare" eller "Vi behöver kanske inte göra det". Undrar var denna Vi har sitt rum i mitt hus? För om jag ska vara riktigt ärlig, så är denna Vi bra på att prata, men definitivt inte bra på att göra saker. För det är nästan alltid jag som gör sakerna.

Uteservering på gata

Igår kväll gick vi för att leta upp en restaurang som vi hade fått rekommenderad, och vad hände då? Helt plötsligt kom vi in på en liten gata där det fanns uteservering. På den lilla gatan hade restaurangerna satt upp bord och stolar vid sidan av vägen. Vi slog oss ner vid ett bord. Tänk, en uteservering i Hong Kong, jag trodde inte det fanns. Där satt vi, fyra stycken kvinnor från Sverige, drack Carlsberg (enda ölen de hade!) och mumsade nudlar och annat med pinnar. Var tredje minut körde lokalbussen förbi, en och annan taxi och andra bilar körde också på vägen. Mycket märklig upplevelse. Husen på gatan var dessutom låga, bara 6 våningar. Mätta och belåtna gick vi hem för att sova.

Igår hämtade jag också mina beställda skjortor. Jag hittade tillbaka till skräddaren, när jag provade så satt de perfekt! En underbar kinesisk bomull! Vill ha fler! Kanske en kostym i italiensk ull? Nej!

Om någon timme börjar mitt styrelsemöte här i Hong Kong. Tre dagars möte ska det bli. Dessa styrelsemöten är inte som i Sverige, utan mycket mer formella, bekräfta vad andra sagt och en massa tack. Det kommer att ta tid innan dessa möten blir lite mer nordiska, dvs inte så formella. Kanske var det så för 50 år sen hemma i Sverige.

Ladies market

Jag trodde det var mycket folk kring där vi bor, men på ladies market var det ännu mer. Helt otroligt hur mycket det finns. Ladies market var som de andra marknaderna, fast ännu mer, ännu längre och ännu större. Det finns nog allt att köpa här, och då menar jag allt. Jag fick köpt det jag ville och till det pris jag hade bestämt mig för. Dock blev det tre klockor istället för en. Och det är säkert jag som blev lurad! På marknaden finns det så fula väskor som är märkeskopior. Jag undrar var man köper de snygga? En Hermes-väska i en Hermes-affär kostar 97000 hkd! Vem har råd med en sån? Fast den är snygg!
Idag ska jag hämta mina uppsydda blusar/skjortor, så senare idag vet jag om jag blivit lurad där också.
Det är egentligen inget kul att handla när man får känslan att jag blivit blåst. Pruta är inte heller min grej. Om något kostar 10 hkd, varför ska jag få ner det till 5 hkd? Jag gillar att handla när jag vet vad det kostar, priset står på och det är det som gäller. Ja, jag är lite trist......

Socialarbetare från hela världen

Igår startade konferensen som jag är på. www.ifsw.org
2900 deltagare från 113 länder. Häftigt! Idag lyssnade jag på Hans Rosling och hans bild av den föränderliga värld vi lever i. Han förmedlade hur många utvecklingsländer idag har en mycket låg barnadödlighet och bedriver familjepolitik. Han var kanon att höra. Han ställde också frågan, när går Kina och Indien om "västvärlden"? Om vi fortsätter som vi gjort, så blir det ca år 2040.
Efter honom talade Hong Kongs ordförande från de blindas förening. Han berättade sin historia, dvs hur blindas rättigheter och möjligheter har förändrats sedan han föddes. Han var född 1951. Rätten till utbildning var en stor fråga, som nu alla har. Spännande!
Det genomgående temat är vi faktiskt kan göra världen till ett bättre ställe, för alla. Vi får aldrig ge upp och varje liten handling är betydelsefull, oavsett var jag finns i världen. I denna globala värld så påverkar vi varandra mycket mer idag, än vad vi har gjort innan. Så, det är bara att fortsätta kämpa på!

Hårfärg

Idag lärde jag något nytt, kanske helt meningslöst, men....
I hårfärgshyllan i Hong Kong finns ca 10 nyanser av svart hårfärg. I Sverige finns det massor; från svart till blont! Men visst, nyanserna av hårfärg här i Hong KOng är kanske inte så många, mest svart faktiskt. Om jag kollar noga så är det många nyanser av svart, från mörkt brunt till blåsvart. Det finns många nyanser!
Idag har det varit svårt att andas, mycket luftfuktighet och avgaser. Nästan så jag längtar till svensk skog efter ett sommarregn, alltså andas frisk och ren luft. Så om du är ute, så kan du kanske andas lite för mig också.
Här finns också såååå mycket shopping, så erkänner jag att jag är mätt. Jag orkar inte shoppa, dessutom är det samma saker som hemma. Samma affärer! Då är det inget kul! Jag vill shoppa sånt som ingen annan har. Jag var inne i en liten boutiqe, men de hade inte min storlek. Här har jag inte S, utan snarare XL, och det finns överallt.

Tisdag

Jaha, idag har jag ett trött barn som inte vill stiga upp. Jag gick själv och åt min grötfrukost. Jag kan erkänna att jag är lite imponerad av att jag får havregrynsgröt till frukost i Hong Kong. Jag gillar gröt, men trodde inte att det fanns här. En tallrik gröt håller mig mätt nästan hela dagen. Till frukost har du sex olika varianter att välja mellan. Fyra av dem är inget för mig, nuddlar, tomatsoppa, nja, inte min grej. Kaffet är starkt och gott!

Vi har en liten fiskmarknad nära hotellet. Vi har gått där ett par gånger. Det luktar fisk, men det är lite kul att kolla in fiskarna och de andra djuren de säljer där. De lever, så de är färska. Konstiga röda fiskar med jätteögon, små silvriga, musslor av olika de slag, allt möjligt! Det finns slaktare där också, och i deras fönster hänger rökta pekingankor med huvud och allt. Det står smoked peking duck, så jag vet. Men äter de huvudet också? De finns i olika storlekar.

Jag beställde kyckling på en restaurang, men jag vet inte om jag gillade den. Smakade konstigt! Men jag åt den! Ok, mina svenska smaklökar är inte vana vid det kinesiska kökets kryddor. Jag erkänner, lite kräsen är jag. Däremot så är den kinesika ölen perfekt för detta väder. En svensk öl hade inte passat i detta varma väder.

Tunnelbana och jetlag

Jag kan meddela att det är enkelt att åka tunnelbana i Hong Kong. Ta bara reda på vilken station du ska åka till. Biljettautomat hittar du nere vid ingången till tågen. Tryck på skärmen vilken station du ska till, och vips visar sig summan i fönstret. Du behöver ha jämna pengar. Du betalar och sen kommer biljetten. Du tar biljetten och stoppar in i grinden, sen är du inne, åker till din station, och stoppar in biljetten när du ska ut. Enkelt! Bra skyltat!
Idag åkte vi till Central. Tja, jag vet inte om höga hus är riktigt min grej. Jag tycker de ser nästan likadana ut; Landmark, The Pedder Building, men det gör de säkert inte. "Har jag sett ett högt hus, så har jag sett alla."
Sen tror jag att jag drabbades av jetlag idag. Trött som tusan, inte riktigt i form alls. Eller kanske har jag druckit för lite vatten? Tusan, vad man kan svettas!

Söndag - ledig dag

Idag är det söndag och hembiträden i Hong Kong har ledigt. Det betyder ännu mer folk. Jag är lite fascinerad av alla dessa människor, det är trångt överallt. Och idag verkade det vara ännu mer. Fast det är söndag är allt öppet. Vi har idag varit runt i flera gallerior, tja, jämfört med de svenska, så är dessa stora. Vissa är 9 våningar höga. Det är bara att ta rulltrappan ändå upp och sen ta en våning i taget. Lite trist är det, för det är många affärer som är samma som hemma. Men så är det väl i den globala värld.

Det finns massor av märkesaffärer, som Prada, Gucci, Rolex, Hermes, Armani, inte bara en, utan flera stycken. Så nu undrar jag vad en vanlig Hong Kong-bo tjänar. Eller är det bara turister som handlar där? En väska 24800 HKD på Gucci, jag har inte råd. En t-shirt på Armani, 4000 HKD, inte ens det. Jag vågar nästan inte gå in där, känns lite felplacerad. Men ska man verkligen handla en väska för så mycket pengar?

Vi bor precis vid Times Square, Hong Kong Island. Att stå utanför och kolla på alla bilar är spännande. Det är mycket bilköer! Massor av bilar och allting står bara stilla, och det kommer fler och fler bilar. Och sen vips, släpper det, och de kör på som vanligt. Sen undrar jag varför man tutar? Du ser att bilarna framför dig står stilla, men du börjar tuta. Varför? Hjälper det att tuta, kan de andra bilarna köra snabbare då? Eller är det ett sätt att bli med sin egen irritation i bilkön?

Vilse i HongKong

Efter frukosten gick vi ut. Jag kollade nog så jag skulle kunna känna igen mig, när vi skulle gå tillbaka. Vi gick till Victoria Park. Märkligt med parker mitt i stora städer. De blir som en installation mitt bland alla skyskrapor. En park som är iordningställd för att komma nära lite träd och gräs, men du får inte vara på gräsmattan. Du får lov att följa de asfalterade gångarna, men gå inte utanför. Stora skyltar med förbud; cykelförbud, rökförbud, inte ligga ner-förbud, inte gå på gräset förbud, inte kissa förbud. Stora Skyltar!
Sen hittade vi faktiskt IKEA. Vi var tvungna att gå in. Precis som i Sverige! Bara att följa pilarna i golvet, personalen hade samma kläder som i Sverige och allt hette som i Sverige. Undrar hur Expidit uttalas på kinesiska? Du kunde köpa köttbullar!
Sen skulle vi tillbaka till hotellet, men då kom vi på att vi var vilse. Ok, där står dottern och jag i Hong Kong och vi vet inte var vi är. Att läsa karta är inte min grej, har den alltid på fel håll. Men tillsammans klarade vi det. Vi hamnade i något kvarter där det nog inte var så många turister, för allt var skrivit på kinesiska. Inte en enda läsbar bokstav. Jag kan erkänna att det syns att jag är turist!
Nu är det dags att äta middag!

Frukost i Hong Kong

Jag trodde nog inte att jag skulle äta havregrynsgröt till frukost min första morgon i denna stad. Till frukost har du sex olika alternativ att välja mellan, varav i en ingår det havregrynsgröt. Den var god, smakade som hemma i Sverige! I denna frukostmeny ingick också en frukttallrik, mums, vattenmelon och tomater! Det finns sex olika frukostalternativ, men jag tror inte att jag kommer att äta tomatsoppa.

Allt är fuktigt och en liten doft av mögel finns på hotellrummet. Vi bor på 18:e våningen, så det går inte att öppna fönster. Under natten har papperna som legat framme blivit lite lätt skrynkliga och pocketboken börjar liksom öppna sig själv. Tror de kommer att torka när vi är tillbaka i Sverige.

Nu ska vi försöka få tag på en karta, så vi vågar gå lite längre.

Byggnadsställningar

I Hong Kong är byggnadsställningar uppbyggda av bambu! Hela hus har ett skal av bambu när det ska renoveras eller byggas. Ser häftigt ut!
Bambu måste vara bra för naturen, rent naturmaterial!

Eslöv - HongKong

Den 2 juni tog dottern och jag tåget till Stockholm. Den 3 juni tog vi bussen från Gärdet kl. 15.10 för att vara på Arlanda kl. 16.30. Suck, vi misstog oss. Det var student i stan, så det tog lång tid att förflytta sig. Vi kom till Arlanda vid 5-tiden. Planet gick i tid, 19.10! Rätt skönt att åka på natten, framme i Peking kl. 9.40 den 4 juni. Där blev det en stunds väntan innan nästa plan, det som skulle ta oss till Hong Kong.
Om du röker, det funkar inte att ha tändare med sig på flygplatsen i Peking. De kastar den i "security". Jag rekommendera att kanske packa ner tändstickor eller tändare i det incheckade bagaget. Men det finns många rökrum på flygplatsen och där finns det "tändare"!
Vi åt frukost, nudelsoppa och kycklingvingar, lite kaffe och vatten. Pekings flygplats var stor, men väldigt tyst. Inte så mycket folk och rent! Inte alls som tex Kastrup.
Landade i Hong Kong på utsatt tid här också. Tog en stund att komma ut för att hämta bagage, men det kom! Vi frågade oss fram till vilken taxi vi skulle ta, för det beror på var du bor, om du ska ta en röd, gul eller grön taxi. Vi tog en röd! Åkte ca 1 timme och det kostade 350 HKD; i priset ingick två vägtullar och lite bilkö. Hotellet ligger precis vid Times Square.
Efter en tur runt hotellet, lite mat, så sover vi snart på hotellet. :-)

Patientens val

Jag tycker det är lite märkligt att det är jag som är patient som ska ha koll på väntelistor till operation. Just nu har region Skåne lanserat en reklamkampanj där jag själv ska ha koll på andra små sjukhus, så köerna på de stora sjukhusen kan kortas. I dagens datavärld, varför ska det vara så svårt att göra en väntelista för hela Skåne? Nej, så enkelt kan det inte vara. Om jag står på väntelista till operation i Lund och de har kanske 6 månaders kö, så kan jag själv ringa runt och kolla var det finns kortare köer. I Ystad är det kanske bara 3 veckors väntetid.
Hur svårt kan det vara att göra EN väntelista för de olika operationerna? Jag fattar inte! Jag tror att de allra flesta patienterna vill ha en snabb operation, och struntar i om jag blir opererad i Ängelholm eller Malmö. Jag tycker att region Skåne kunde lagt reklmapengarna, 2 miljoner, på ett dataprogram istället!

Marknad i Eslöv

Vårmarknad och höstmarknad genomförs varje år i Eslöv. Under min tid i lägenhet, så bodde jag mitt i denna marknad. Under tre dagar visste du inte var du skulle parkera bilen, eftersom marknadsstånden stod på parkeringsplatserna. Det gällde inte att storhandla under dessa dagar. Årets marknad har utökats, så nu står marknadsstånden precis framför fönstren. Bara att öppna fönstret och kolla. Tur att jag har flyttat!
Men det märkliga är, får verkligen knallar sålt något? Ibland blir jag förundrad över vad som går att sälja. Vissa knallar står på samma ställe, varje år. De har sina kunder som kommer och handlar av dem. Alltså måste de fått sålt saker. Allt detta jobb, packa upp och packa ner, packa upp och packa ner, sen köra till nästa marknad. Jag är fascinerad. Det är väl tur att vi människor inte är lika, utan olika.
Fördelen med dessa marknaderna är att alla är på stan, alla kommer dit. Även om det regnar, så måste man ta en sväng på marknaden. Det är ett skådespel. Människor som trängs med hundar och barnvagnar, barn som skriker för de vill åka mer karusell, kryddor ska inhandlas, årets förbrukning av soppåsar är på extrapris, nyfriterade minimunkar med chokladsås, dansbandsmusik blandas med reklam från högtalarna, alla som stannar och pratar, m.m.
Nu får jag väl ta en runda till.....

Malta - en ö i havet

Efter en tidig morgon landade jag i Valetta vid lunchtid. Det är alltid lika härligt att få stiga ut ur planet och känna den varma brisen och känna doften från plattan. Luktar liksom olika i olka länder! Taxi till hotellet i Sliema, och det var tur att jag slapp köra. Vänstertrafik och de kör som galningar. Måste komma ihåg att titta åt andra hålet när jag ska över gatan! Hotellrummet var inte klart, så det blev en öl i baren. Den lokala ölen heter Cisk och är god. Perfekt sommaröl!
Hotellet låg i Sliema, så när det var dags att åka till mötet i Valetta, så kunde jag åka färja eller buss. Malta har sina speciella gula bussar, inga dörrar, kostade 47 cent och du hoppar nästan av i farten. Bäst är att fråga chauffören var bussen går, numret stämmer inte alltid. Färjan över tog ca 5 min, kostade 93 cent och gick två gånger i timmen.
Jag hann promenera en hel del både i Sliema och Valetta. Jag gillar att bara strosa omkring, ta en öl och titta på människor. Då är min semester som bäst. Hann äta god pizza, indisk mat och kaningryta. Kanin kunde du äta överallt. Och måste erkänna, tycker det smakar lite som kyckling. Såsen är mumsig!
Busstur runt norra ön gjorde jag också. Solen lyste och vinden blåste! Ett märkligt landskap. Det finns inte mycket färskvatten på ön, så det är intressant att det bott människor där under så lång tid. Tänk att bo på en ö i havet, men det finns nästan inga stränder. Du ser havet, men du kan inte bada. Det var nog det jag saknade mest under mina dagar på Malta.

Nu hade jag inte bara semester, utan var på möte också, www.ifsw.org
Alltid lika roligt att träffa socialarbetare från hela Europa. Även om vi arbetar med samma sak, så gör vi det lite olika vis och med lite olika förutsättningar. Vi diskuterade bla etik i socialt arbete och mänskliga rättigheter. Detta är ämnen som det kan pratas mycket om och vi kommer att fortsätta.

Hur gör man vuxna?

Jag vet hur man gör barn, men hur gör man vuxna? Vem bär fram dessa, vem tar ansvar och vem är det? Nu är du konstig, det är väl ingen som gör vuxna, vuxen är man, vuxen blir man när man blir stor. Vem är det som bestämmer detta? Vi förutsätter att efter ca 20 år på jorden så är vi vuxna, men är detta sant? Detta betyder att det är föräldrar som gör sina barn till vuxna. Är alla föräldrar vuxna? Vad är kriterierna för detta begrepp, vuxen?
Om jag ska adoptera måste jag genomgå en föräldrautbildning för att få lära mig om hur det är vara förälder med adoptionsbarn. Jag får lära mig hur jag ska vara vuxen i min föräldraroll.

Detta är en fråga jag ibland ställer mig när jag hör hur barn far illa. Hur ska vi få vuxna människor att vara goda vuxna förebilder för våra barn? Du får inte slå dina barn, men ändå finns det vuxna som gör detta. Jag tror att om någon vuxen ser ett barn slå ett annat barn, så säger de flesta till, "så får du inte göra". Men om någon vuxen slår ett barn, vem säger då till? Om jag ska vara ärlig, är vi många vuxna runt omkring som blundar och vill helst inte se. Hur ska vi vuxna börja ta mer ansvar och börja säga till?

Fackliga rättigheter

Fackliga rättigheter är mänskliga rättigheter. Ibland klagar jag på att min tid inte räcker till, och då menar jag min fackliga tid. Jag har inte tid att vara på möten eller möta medlemmar ute i verksamheten. Jag har inte tid att prata med arbetsgivaren om konstiga anställningar. Jag har inte tid att skriva inlägg till tidningen gällande klagande på LAS. Men när jag läser om en facklig kollega i Turkiet, som har fängslats och dömts till 7 års fängelse, så är det nog dags att sluta tänka på att min tid inte räcker. Jag är tacksam för att jag är facklig i Sverige, jag behöver inte bli fängslad, utan det är en rättighet jag har. I Sverige har vi arbetat hårt för den rättighet och vi kan inte sluta. Vi måste fortsätta arbeta för våra fackliga rättigheter, inte bara i Sverige, utan i resten av världen. Det är en mänsklig rättighet att få arbeta fackligt.


http://www.world-psi.org/Template.cfm?Section=Urgent_actions&Template=/ContentManagement/ContentDisplay.cfm&ContentID=24567&SuppressBreadCrumb=True

8 nyanser av grått

När jag tittar upp mot himlen så ser jag de mörka, nästan svarta, molnen som är på väg in mot land. Det blir nog snö, tänker jag. Havet vid stranden är fruset och isen rör sig sakta upp och ner. Havet som är blått på sommaren är idag mörkt grått och ser ut att vara iskallt. Sanden som lyser fram på små ställen under snön har en brungrå nyans. Den är hård och frusen. Tänk att om 5 månader kommer jag att ligga här i bara bikini och njuta av värmen. Det torra gräset vid strandens gräns till stugan har en skir beigegrå nyans där de rör sig sakta i vinden. De har slutat leva och står kvar bara för att vinden ska ha något att leka i. Min nya gråa ullmössa är perfekt att ha här vid havet, blåsten är annars väldigt kall om mina öron. Runt om mig på stranden finns ett grått dis så världen ser lite annorlunda ut. Ensam på stranden är en märklig känsla, tystnaden som finns, men ändå allt ljud från hav och blåst, gillar den. Sakta går jag till stugan. Den ligger grå en bit från havet, lärkträ som fått slitningar av väder och vind är en underbar färg. Den passar väl in i naturen. När jag kommer nära så kan jag se den grå röken som stiger från skorstenen. Jag vet att när jag kommer in, så är det varmt och gott. Soffan och filten är beredda att ta hand om mig.

Snö!

Jaha, då har det börja falla från himlen igen. Små, förvirrade vita saker faller sakta ner från himlen. De faller inte rakt utan virvlar lite runt omkring innan de landar på marken. Jag är helt säker på att de har kommit fel, de ska vara någon annanstans nu, ni vet, stället på jorden som ska ha vinter nu. Inte denna del av världen, utan någon annanstans. Hur får jag bort dem? Jag vill inte ha mer vitt nu, jag vill ha grönt. Grönt gräs, gröna musöron på björken och gröna blad i rabatten. Suck, jag längtar och kan drömma mig bort. Problemet är att jag vill känna solens strålar i ansiktet och dess värme. Det är bara att drömma på och vänta.