DN har under period kört med artiklar om skilsmässor och separationer. I söndagens tidningen, 2 okt 2011, skrev de om att svenskarna tror på kärleken. De hänvisade till en undersökning som DN och Synovates hade gjort. Den visade att 8 av 10 tror på en kärleksrelation kan vara livet ut. Höginkomsttagare tror mer på evig kärlek än de som har låg inkomst.
Jag tycker det är spännande med sådana här undersökningar. Statistik är alltid kul, för du kan komma fram till vad som helst, du kan få de svaren du vill beroende på hur du ställer frågorna. Vi kan rent matematiskt räkna de som gifter sig och de som skiljer sig. Sen kan vi kolla om de är rika eller fattiga. Sen kan vi kolla ålder, ja, vi kan kolla hur mycket som helst.
Jag tror dock inte att vi skiljer oss lättvindigt. Jag tror de allra flesta skilsmässor och separationer är en process som har en början och ett slut, och massor av tid och försök däremellan. Jag tror att de flesta försöker lösa sina relationsproblem innan de skiljer sig. Jag tror det är bra att vi tror på livslånga relationer, att vi går in i relationer med HELA individen. Hur skulle det vara att försöka skapa relation tillsammans med någon annan, om jag tänkte: Detta är väl ok, jag står nog ut lite med honom/henne, men det varar nog bara något år. Vem ljuger du då för? Dig själv eller din partner?
Artklen avslutas med följande: ”- En förklaring kan vara att de som bor i exempelvis Stockholm upplever mer slitage i vardagen än vad man kanske har om man bor på en mindre ort, där man kanske har mer tid för sin relation, säger Karin Nelsson”
Detta måste vara en korkad slutsats, varför skulle det vara svårare att vårda sin relation om man bor i Stockholm eller om man bor i Eslöv? Varför skulle det vara mer slitage i en relation i en storstad än i en liten stad? Varför skulle det vara enklare med relationer i småstäder? Hur tänkte Karin Nelsson här?
Som sagt, du kan få ut vad du vill av undersökningar…..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar