I somras hade jag ett lite uppdrag, plocka bort buske. Innan detta kunde göras hade vi en diskussion om vad som skulle hända med alla de som bodde i busken. Alltså den lilla tomtefamiljen, giraffen och ödlan. Vi sa till i god tid, pratade högt och tydligt och berättade under vilken vecka busken skulle försvinna. Så de hade tid att förbredda sin flytt. Dock hade vi diskussion om giraffen, eftersom han behövde ett ställe som hans hals fick plats i. Vi kom fram till att de gick att lösa. Värre var det för ödlan. Han bodde i busken för att ha nära till bordet och smulorna. Pga sitt funktionshinder, trassel med ett ben, behövde han ha nära till maten.
Att ta ner denna buske gick faktiskt snabbt, en yxa, en såg och stark man behövdes. Vips, var den borta! Uppdraget utfört. Tomtefamiljen och giraffen hade flyttat ut, men inte ödlan. När vi började gräva upp roten kom han fram och blängde på oss. Hjälp, vad gör vi nu? Jo, vi tog honom i en hink till grannen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar