Kaffe och tvättmaskin

När jag var liten tillbringade jag massor av tid hemma hos min mormor och morfar. Mormor passade mig när mor jobbade. Mormor och morfar bor i ett hus som heter Nordantorp, ja, de lever fortfarande. Detta hus byggde mormors mormors far till sin dotter när järnvägen kom till Eslöv, 1870-talet. Så det har ju några år på nacken. När jag var liten hade huset utedass, vedspis och brygghus. Som jätteliten hade jag en potta i köket. När jag sov över där på vintern fick jag inte stiga upp förrän det var eld i köksspisen. Där kunde vara kallt på vintern! Vedspisen i köket finns kvar och den används. Sprider en härlig värme kalla vinterdagar. Och det är väl där jag fått min fascination för att elda.

Brygghuset var också ett härligt hus. Där fanns en STOR gryta som det eldades under och det var ”tvättmaskinen”. Vattnets värmdes med elden och sen lades tvättes in och koktes. Därefter skulle den sköljas och sköljas och sköljas. Tur mormor hade egen brunn. Sen hängdes tvätten där ute på riktiga tvättstreck. Vackert med kritvita lakan på tork! Jag kan berätta att det tvättades inte så många gånger per år, utan samlades på hög. ”Tvättmaskinen” var inte bara att starta. När tvätten var klar så fick jag bada i brygghuset, i en zinkbalja. Det var som en härlig bastu där. När jag var klar, kom morfar och svepte in mig i hans morgonrock, sen bar han in mig. Jag brukade sitta i morfars knä hela den kvällen. Morfars morgonrock luktade morfar! Tror jag somnade där.

Men sen hände något 1972. Mormor och morfar fick in varmvatten, badrum och elektrisk tvättmaskin. Nu slapp det eldas i vedspisen i köket för att få varmvatten, utedasset blev innetoalett och det vara bara att trycka på en knapp för att tvätta. Jag är helt säker på att mormor gillade detta, och det förbättrade säkert hela livet för henne. Jag minns första gången när tvättmaskinen skulle användas, då satt vi ute i nya badrummet, drack kaffe, och tittade på medan tvättmaskinen snurrade runt!

Idag kom min nya tvättmaskin! Så idag när den ska invigas kommer jag dricka mitt kaffe framför den, bli nostalgisk och minnas lite från min barndom.

SÖVDE

Igår kom den upp. Varför tar vissa saker så lång tid? Men igår, då kommer dörren upp i hallen. När jag fyllde 40 år fick jag världens bästa present, en dörr. Inte vilken dörr som helst, utan en dörr från Sövde lägergård.

Jag kom till Sövde sommarläger första gången 1976, Sövde 1. Jag tillbringade 10 dagar efter skolans slut på läger med Röda Korset. Sol, bad och bus, helt underbart. 1978 åkte jag på mitt första Sövde 1,5, då var jag hjälpledare. 1990 var mitt sista Sövde-år, och då var jag lägerchef för Sövde 1,5. Tänk så många sommardagar jag tillbringat på Sövde. Det fanns tre läger; Sövde 1, Sövde 1,5 och Sövde 2.

Dessa somrar, från 1976 till 1990, har format mig som Annica. Att få tillbringa dagar på läger är nog det bästa man kan göra, tillsammans med underbara kamrater. Att vara tillsammans 24 timmar om dygnet, att sova ihop, att ha kul ihop och kanske bråka ihop, formar oss som individer. Vi bodde i flygbaracker; dvs vi sov i bås om fyra och fyra. Varje säng hade ett eget skåp, och det är en sådan dörr som nu finns i min hall. Min present!

Vi gjorde hur mycket som helst på dessa läger. Vi hade en stor barack, 408:an, som vi byggde om till en massa olika saker. När vi planerade aktiviteter så sa alla ja, tänk, ingen sa nej. Ju galnare saker vi kom på, ju bättre blev det. Flickornas afton och pojkarnas afton gjordes varje år; det gick ut på att hitta på skit för de andra.

Vi hade utedass och duschbarack. Det fanns myggor i miljontals. Det hånglades lite överallt. Ibland sol och ibland regn. Nattliga bad i Sövdesjön. Inte många timmars sömn. Förfester och efterfester. Vilka underbara somrar!

Var tar jorden vägen?

För något år sen planterade jag en liten stickling av denna växt i krukan. Sen har ju den växt och blivit flera stycken. Kanske dags att plantera om och dela upp i flera krukor? Men nu till min fråga, var tar jorden vägen? Det fanns jord i krukan en gång ti den, men nu är det bara rötter. Vem har stulit jorden? Har växten ätit upp den?

Alltid chefens fel?

Det är rörigt på socialförvaltningen i Eslöv. Och enligt tidningen, läs Skånskan, så har det varit det under en längre tid. Många har sagt upp och sig och slutat. Det är väldigt långa handläggningstider för att få tid, komma i kontakt med någon socialsekreterare eller att få hjälp och stöd. Hur har det blivit så här? Rörigt på socialförvaltningen är inget som kommer över en natt! Nu har chefen fått sluta.

Nu undrar jag, varför är det alltid chefen som får gå? Är det alltid chefens fel? Eslöv kommuns socialförvaltning är en politikerstyrd organisation. Det betyder att det är politikerna som har det yttersta ansvaret, sen delegeras detta vidare ner i organisationen. Det är dessutom politikerna som fattar beslut kring pengarna.
Nu läste jag precis i Skånskan att några politiker har skrivit på en motion i flera månader. Hur tänker de då? Om jag som politiker vet om att det är problem på socialförvaltningen, varför agerar jag inte direkt när jag vet att det är barn som far illa?

Jag tror inte att lösningen alltid är: Chefen får sluta!